https://researchdata.se/sv/catalogue Search results sv Vi provtog pollinatörer, naturliga fiender och växtätare genom visuella observationer, gula klisterfällor, fallfällor och skottavräkningar samt uppskattade predation med bladluskort i åtta par pollinatörsattraktiva ettåriga blomsterremsor och kontrollfältkanter och deras intilliggande spannmålsfält i Skåne, Sverige 2021. Fältkanterna (blomsterremsa vs spontan vegetation som kontroll) karakteriserades genom att uppskatta procentandelen växttäcke och den totala blomarean (för varje art beräknade vi antalet blomenheter x genomsnittlig blomarea) i åtta 0,6 x 0,6 m kvadrater jämnt fördelade längs en 100 m lång transekt. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Pollinatörer (blomflugor, honungsbin, humlor, solitärbin och fjärilar) som besökte blommor undersöktes under 10 minuter längs en 100 m lång och 1 m bred transekt i varje typ av fältkant. Pollinatörer undersöktes två gånger under blomsterremsans blomningsperiod; samma dagar som karakteriseringen av fältkanterna gjordes. Bladlevande naturliga fiender och växtätare samlades in med hjälp av gula klisterfällor (20 cm x 12,6 cm). Fyra fällor av varje typ placerades längs den 100 m långa transekten i fältkanterna och ytterligare fyra i det intilliggande spannmålsfältet, 10 m från kanterna, för totalt 16 fällor per plats. Fällorna placerades med 20 m mellanrum inom varje transekt och var kvar i fältet i sju dagar. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Till följd av det stora antalet fällor bearbetades och identifierades endast tre fällor per transekt. Marklevande naturliga fiender provtogs med hjälp av fallfällor tillverkade av polypropylenbägare (12 cm diameter) fyllda med 200 ml tvålvatten. Fyra fällor av varje typ placerades längs den 100 m långa transekten i fältkanterna och ytterligare fyra i det intilliggande spannmålsfältet, 10 m från kanterna, för totalt 16 fällor per plats. Fällorna placerades med 20 m mellanrum inom varje transekt och var kvar i fältet i sju dagar. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Till följd av det stora antalet fällor bearbetades och identifierades endast tre fällor per transekt. Vi räknade och identifierade alla leddjur som hittades på fyra grupper om fem skott längs varje transekt i den intilliggande grödan, med ett avstånd på 20 m, vilket resulterade i 80 skott per plats. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Bladluskort sattes upp i spannmålsfälten för att uppskatta predation av bladlöss. Fyra grupper med två kort på marknivå och två kort på vegetationsnivå sattes upp längs varje intilliggande grödotransekt, med ett avstånd på 20 m, vilket resulterade i 32 kort per plats. Bladluskorten placerades ut samtidigt som det första provtagningsintervallet för skottavräkningarna. Efter 24 timmars exponering samlades korten in och de kvarvarande bladlössen räknades. Denna undersökning genomfördes endast i fyra av de åtta fälten. Alla data aggregerades över prover och undersökningsrundor för varje fältkanthabitat och det intilliggande spannmålsfältet. Hushållningssällskapet gav stöd genom att identifiera lämpliga försöksplatser, underlätta kontakten med lantbrukarna samt granska och redigera den slutliga manusversionen som hör till datasetet. För ytterligare information, se metoder i manuskriptet Rodríguez-Gasol et al. ”Annual flower strips under the ‘All of Sweden blooms’ initiative - how do they perform for pollinators, natural enemies and herbivores?”. Thu, 29 Jan 2026 08:09:03 GMT https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2025-270 https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2025-270 Sveriges lantbruksuniversitet Neus Rodriguez-Gasol Ola Lundin Elodie Chapurlat Mattias Hammarstedt Mattias Jonsson Johan A. Stenberg Maria Viketoft Vi provtog pollinatörer, naturliga fiender och växtätare genom visuella observationer, gula klisterfällor, fallfällor och skottavräkningar samt uppskattade predation och nedbrytningshastighet med bladluskort och "bait lamina strips" i tio par pollinatörsattraktiva fleråriga blomsterremsor och kontrollfältkanter och deras intilliggande spannmålsfält i Skåne, Sverige 2021. Fältkanterna (blomsterremsa vs spontan vegetation som kontroll) karakteriserades genom att uppskatta procentandelen växttäcke och den totala blomarean (för varje art beräknade vi antalet blomenheter x genomsnittlig blomarea) i åtta 0,6 x 0,6 m kvadrater jämnt fördelade längs en 100 m lång transekt. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Pollinatörer (blomflugor, honungsbin, humlor, solitärbin och fjärilar) som besökte blommor undersöktes under 10 minuter längs en 100 m lång och 1 m bred transekt i varje typ av fältkant. Pollinatörer undersöktes två gånger under blomsterremsans blomningsperiod; samma dagar som karakteriseringen av fältkanterna gjordes. Bladlevande naturliga fiender och växtätare samlades in med hjälp av gula klisterfällor (20 cm x 12,6 cm). Fyra fällor av varje typ placerades längs den 100 m långa transekten i fältkanterna och ytterligare fyra i det intilliggande spannmålsfältet, 10 m från kanterna, för totalt 16 fällor per plats. Fällorna placerades med 20 m mellanrum inom varje transekt och var kvar i fältet i sju dagar. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Marklevande naturliga fiender provtogs med hjälp av fallfällor tillverkade av polypropylenbägare (12 cm diameter) fyllda med 200 ml tvålvatten. Fyra fällor av varje typ placerades längs den 100 m långa transekten i fältkanterna och ytterligare fyra i det intilliggande spannmålsfältet, 10 m från kanterna, för totalt 16 fällor per plats. Fällorna placerades med 20 m mellanrum inom varje transekt och var kvar i fältet i sju dagar. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Vi räknade och identifierade alla leddjur som hittades på fyra grupper om fem skott längs varje intilliggande grödotransekt, med ett avstånd på 20 m, vilket resulterade i 80 skott per plats. Data samlades in två gånger under blomsterremsans blomningsperiod. Bladluskort sattes upp i spannmålsfälten för att uppskatta predation av bladlöss. Fyra grupper med två kort på marknivå och två kort på vegetationsnivå sattes upp längs varje intilliggande grödotransekt, med ett avstånd på 20 m, vilket resulterade i 32 kort per plats. Bladluskorten placerades ut samtidigt som det första provtagningsintervallet för skottavräkningarna. Efter 24 timmars exponering samlades korten in och de kvarvarande bladlössen räknades. Nedbrytningshastigheten uppskattades genom att placera ut "bait lamina strips" fyllda med ett standardiserat organiskt material. Fyra grupper om fem remsor placerades ut längs varje 100-meterstransekt, med grupper var 20:e meter, vilket resulterade i 80 remsor per plats. Inom varje grupp placerades remsorna med 20 cm mellanrum. Remsorna grävdes ned i marken i 15 dagar, vilket sammanföll med slutet av undersökningarna. Efter denna exponeringsperiod registrerade vi antalet genomborrade hål och beräknade nedbrytningshastigheten genom att dividera antalet genomborrade hål med det totala antalet fyllda hål. Alla data aggregerades över prover och undersökningsrundor för varje fältkanthabitat och det intilliggande spannmålsfältet. För ytterligare information, se metoder i manuskriptet Rodríguez-Gasol et al. ”Perennial flower strips increase pollinator and natural enemy abundance but show limited efficacy in pest control for adjacent crops”. Wed, 08 Oct 2025 11:12:23 GMT https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2025-102 https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2025-102 Sveriges lantbruksuniversitet Neus Rodriguez-Gasol Maria Viketoft Elodie Chapurlat Johan A. Stenberg Mattias Jonsson Ola Lundin Vi genomförde ett försök med burar under 2021 på ett fält utanför Uppsala för att testa hur pollinering av humlor, manuell ogräsrensning och fungicidapplicering interaktivt formar skördekomponenter av åkerböna (Vicia faba), och hur ogräsrensning och fungicidapplicering påverkar humlornas födosöksbeteende (t.ex. nektarstöld eller legitim pollinering). För detta använde vi oss av fyra behandlingar, självpollinering versus insektspollinering korsad med och utan ogräs. Dessutom delades varje bur upp i två delytor, där den ena delytan av åkerbönan besprutades med fungicid (Signum), och den andra besprutades med destillerat vatten som en kontroll. Vi replikerade varje behandling sju gånger, så att experimentet bestod av 28 burar. Mer information om data finns i den engelska beskrivningen och i filen Metadata.txt. Wed, 20 Nov 2024 15:43:28 GMT https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2024-430 https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2024-430 Sveriges lantbruksuniversitet Chloë Raderschall Drönarnas enda kända uppgift är att para sig med en jungfrulig drottning. Bortsett från deras parningsbeteende har deras ekologi studerats lite i jämförelse med honungsbinas honor. Den mesta tidigare kunskapen är baserad på direkta observationer vid en enda experimentkupa och samlades in under en begränsad tidsperiod. Ingen studie har fokuserat på skillnader mellan underarter av Apis mellifera. I denna studie presenteras data om drönare och arbetsbins livslängd i kolonier av Apis mellifera mellifera och Apis mellifera x (hybrid Buckfast) under hela parningssäsongen på våren och sommaren, med hjälp av radiofrekvensidentifieringsteknik. Denna metod möjliggör kontinuerlig övervakning av märkta bin vid ingången till bikuporna tillsammans med individernas rörelseriktning. Man fann skillnader mellan Apis m. mellifera och Buckfast-drönare, där Apis m. mellifera visade senare drönarproduktion på våren, men tidigare första aktiviteter och en senare toppaktivitet. Dessutom flög Apis m. mellifera mer under höga ljusintensiteter och blåsiga förhållanden och utförde fler längre flygningar än Buckfast-drönare. Inga skillnader hittades i deras livslängd. Drönarna visade dock generellt högre aktivitet ju högre temperaturen var och undvek flygningar i regn. Resultaten bekräftade att vårfödda drönare överlever längre än sommarfödda drönare och generellt sett lever längre än arbetsbin. Drönarnas högsta aktivitet inträffade på eftermiddagen medan arbetsbin uppvisade liknande aktiviteter under hela dagen. Arbetarbin, till skillnad från drönare, flög i regn. Normalt beskrivs drönarnas orienteringsflygningar inträffa mellan 4 och 8 dagars ålder, men sådana flygningar observerades tidigare i denna studie. På sommaren genomfördes frekventa parningsflygningar innan drönarna uppnådde könsmognad (vid 12 dagars ålder). De observerade skillnaderna i drönarnas ekologi stöder en möjlig lokal anpassning av den inhemska underarten Apis m. mellifera till miljöförhållandena i Sverige. Fri, 02 Aug 2024 11:45:44 GMT https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2023-169 https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2023-169 Högskolan i Skövde Finja Schaumann Niclas Norrström Mats Niklasson Sonja Leidenberger Den mesta forskningen om biologin hos det västliga honungsbiet (Apis mellifera) fokuserar på arbetsbina, men kunskapen om drönarna är bristfällig trots deras viktiga roll vid parning med en jungfrulig drottning. Tillgänglig information om deras ekologi och beteende baseras huvudsakligen på direkta observationer, vilket kräver intensiv erfarenhet och kunskap om honungsbin. Endast två nyligen genomförda studier i Frankrike och Argentina har övervakat drönare kontinuerligt, men endast i form av en enda observationskupa eller under en kort tidsperiod. Därför saknas det fortfarande studier som kontinuerligt har övervakat drönarnas flygaktivitet under hela parningssäsongen. Dessutom känner vi inte till några studier som har jämfört ekologin och beteendet hos drönare mellan olika underarter av Apis mellifera. Förutom syftet att analysera ekologin och beteendet hos drönare under våren och sommaren i Sverige, där klimatet utgör en utmaning för honungsbin, var målet med detta projekt att jämföra den inhemska, men hotade, underarten Apis mellifera mellifera (Mel) med hybriden "Buckfast" (Apis mellifera x, Buck). I Sverige är det den senare som är vanligast i dagens biodling. Aktivitetsdata vid ingången till bikuporna samlades in med hjälp av RFID-teknik (Radio Frequency Identification) i två olika bigårdar med vardera 8 bisamhällen. RFID-tekniken möjliggör kontinuerlig övervakning av bin som är märkta med ett mikrochip på bröstkorgen. Härigenom märktes endast nyfödda drönare med en maximal ålder på 3 dagar. Vidare studerades drönarnas aktivitet och beteende vid ingången till bikupan med hjälp av videoinspelningar. Väderparametrar mättes med väderstationer som installerats i bigårdarna, vilket möjliggjorde en direkt analys av aktiviteten i förhållande till väderförhållandena (temperatur, vindhastighet, regn, luftfuktighet). Wed, 14 Feb 2024 14:58:09 GMT https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2023-211 https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2023-211 Högskolan i Skövde Finja Schaumann Vilda bin har minskat i antal och jordbrukare har därför börjat använda även honungsbin tillsammans med blomremsor. För att ta reda på om blomremsor förstärker vilda bin och dämpar konkurrensen från honungsbin har förekomsten av humlor och honungsbin undersökts på 16 platser i Sverige under sommaren 2018 och våren 2019. Se den engelska sidan för utförligare beskrivning. Wed, 24 Nov 2021 13:38:17 GMT https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2021-285-1 https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2021-285-1 Sveriges lantbruksuniversitet Riccardo Bommarco Honungsbin står för närvarande inför flera utmaningar som har resulterat i att bipopulationer minskar i många delar av världen. I nordliga klimat är vintern en flaskhals för honungsbin och en fördjupad förståelse av koloniernas förmåga att stå emot vintern behövs för att skydda bipopulationerna från ytterligare nedgång. I denna studie studerades vädervariablers inflytande på bikoloniers viktminskning under vintern (2019-2020) i två bigårdar (totalt 32 kolonier) i sydvästra Sverige med väderstationer som registrerade vind, temperatur, luftfuktighet och nederbörd med 5 minuters intervall. Tre underarter av honungsbin och en hybrid studerades: den inhemska Apis mellifera mellifera, italienska bin A. m. ligustica, Carnicabin A. m. carnica och hybriden Buckfast. Dessutom registrerades kvalsterangrepp av Varroa. För att analysera faktorerna som är inblandade i resurskonsumtion utvecklades tre modelleringsmetoder med hjälp av väder- och viktdata: den första länkade daglig förbrukningshastighet med miljövariabler, den andra modellerade den kumulativa viktförändringen över tid och den tredje uppskattade viktförändringen över tid kopplat till variablerna ljusintensitet och temperatur. Viktminskningarna var i allmänhet låga (0,039 ± 0,013 kg/dag och koloni) och jämförbara med sydligare platser, troligen på grund av en exceptionellt varm vinter (medeltemperatur 3,5 ° C). Viktminskningarna skilde sig bara marginellt mellan underarter med indikationer på att A. m. mellifera hade en mer konservativ resursförbrukning, men fler studier behövs för att bekräfta detta. Vi fann ingen effekt av Varroa kvalster på viktminskning. I allmänhet resulterade ökande ljus och temperatur i en ökande resursförbrukning hos honungsbina och inom temperaturområdena för experimentet överensstämmelse resultatet med huvudekvationen för metabolisk ekologisk teori (MTE). Effekterna av klimatförändringar kan eventuellt påverka honungsbinas övervintringsstrategier och framgång under övervintringar eftersom temperaturen förväntas förändras men ljusintensiteten förväntas förbli densamma. Ett beroende av både ljus och temperatur för att styra resursförbrukningen kan således potentiellt begränsa honungsbinas förmåga att anpassa sig till ett förändrat klimat. Thu, 14 Oct 2021 08:07:03 GMT https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2021-240-1 https://researchdata.se/sv/catalogue/dataset/2021-240-1 Högskolan i Skövde Niclas Norrström Mats Niklasson Sonja Leidenberger