Effektivitet av screening med cellprover för att förebygga livmoderhalscancer efter 60 års ålder beroende av tidigare screening

Idag vet vi att livmoderhalscancer orsakas av ett virus, humant papillomvirus (HPV), som sprids sexuellt. Vidare vet vi att HPV är en av de vanligaste, om inte den vanligaste, sexuellt överförbara sjukdomen bland unga individer i världen idag. Efter sexualdebuten ökar förekomsten av HPV i livmoderhalsen snabbt och når en topp mellan åldrarna 20-25 innan den avtar igen. De allra flesta infektionerna med HPV läker ut av sig själv inom loppet av 2 år. Hos en majoritet av de kvinnor där viruset inte läker ut utvecklas så småningom förstadier till cancer. Eftersom HPV är mycket vanligt globalt sett är livmoderhalscancer den näst vanligast cancerformen bland kvinnor i världen, med knappt en halv miljon fall som upptäcks och omkring en kvarts miljon kvinnor som dör varje år i sjukdomen. Majoriteten av kvinnorna som drabbas bor i utvecklingsländer. I Sverige är det ca 450 kvinnor som diagnostiseras och 150 kvinnor som dör varje år i livmoderhalscancer. Insjuknandet har i vårt land sjunkigt betydligt tack vare gynekologisk cellprovskontroll. Insjuknandet minskar dock inte längre och HPV blir vanligare i befolkningen. Glädjande nog har två vacciner mot HPV utvecklats, men dagens generation vuxna kvinnor är i stort sett ovaccinerade och det kommer att ta många år innan vaccinationstäckningen är hög. Därför är livmoderhalscancer ett fortsatt viktigt forskningsområde och cellprovskontrollen behöver fortsätta under överskådlig framtid. Prevention av livmoderhalscancer genom organiserad gynekologisk cellprovskontroll (s.k. screening) har sedan det infördes i Sverige i slutet av 1960-talet framgångsrikt förebyggt insjuknande och förtida död. Insjuknande i livmoderhalscancer har minskat med cirka 60-70% bland svenska kvinnor under de senaste fyra decennierna. Hur effektiva satsningarna på screening är om man ser till hela befolkningsgrupper varierar mellan länder, och som förebyggande metod har screeningprogram varit omdebatterat. Regelbundna systematiska utvärderingar är därför av största vikt för att mäta resultat och förbättra arbetsmetoder. 2002 beslutade Socialstyrelsen därför att ekonomiskt stötta ett nationellt kvalitetsregister för gynekologiska cellprover. Det Nationella kvalitetsregistret för gynekologisk cellprovskontroll upprättades av vår grupp som ett resultat av detta. Vi har tidigare visat att regelbunden gynekologisk cellprovskontroll räddar liv genom att cellförändringar i livmoderhalsen upptäcks i tid innan dessa utvecklas till cancer - men också genom att förbättra chansen till framgångsrik behandling i de fall cancer inte kunde förebyggas. I den föreslagna projektbeskrivningen avser vi att utvärdera nuvarande screeningprogram med en liknande metod, men på ett mycket mer detaljerat sätt i syfte att optimera framtida program. Vi kommer att studera alla fall av livmoderhalscancer upptäckta 2002-2010 och HPV-testa dessa. För varje fall kommer vi välja u 10 stycken kontroller i samma ålder som fallen. Efter att vi kopplat samman screeninghistorik för både fall och kontroller, samt resultat från HPV-testning av cancerfallen, kommer vi kunna definiera cancerrisk, eventuella riskgrupper, riskfaktorer och påverkan på andra företeelser såsom graviditet. Dessa resultat kommer både att förbättra nuvarande screening och även bli vägledande vid utformning av framtida HPV-baserade screeningprogram riktade mot upptäckt och förebyggande av livmoderhalscancer. Ett viktigt mål för studien är att tydliggöra riskgrupper som skulle gagnas av modifierade screeningstrategier och hur vaccinationsprogrammet mot HPV kommer att påverka kvinnors risk att insjukna i livmoderhalscancer.