Tidigare arkeologiska undersökningar längs Ostlänken-korridoren 1965-2012: Felbränd keramik och modern teknik

I samband med schaktningar för fjärrkyla i Linköpings innerstad, genomförde Östergötlands länsmuseum sommaren 2001 en arkeologisk förundersökning. Förundersökningen förmodades ge möjlighet att besvara frågor rörande utbredningen av S:t Larskyrkans kyrkogård, omfattning och datering av tidigare påträffade krukmakerilämningar samt frågor rörande medeltida gatusträckningar. Kultur- och odlingslager dokumenteras längs i stort sett hela den berörda sträckningen, och rikligt med keramikavfall påträffades som bl a hade använts som beläggning på en gata eller gårdsplan. Bland skärvorna fanns flera med tydliga spår av att ha blivit felbrända eller att kärlet gått sönder redan före bränningen. Datamaterialet från utredningen sammanställdes och harmoniserades vid Uppsala universitet under 2014 . Detta skedde på uppdrag av Trafikverket samt Länsstyrelserna i Östergötland, Södermanland och Stockholms län, i ett projekt med syfte att sammanställa arkeologiska undersökningar och utredningar inom den beslutade korridoren för Ostlänken samt den närmsta omgivningen. Syfte: Syftet med den arkeologiska förundersökningen var att fastställa i vilken omfattning det förekom fasta fornlämningar längs den aktuella ledningssträckningen, i samband med nyschaktningar för fjärrkyla inom de östra delarna av RAÄ 153, Linköpings medeltida stadsområde. ZIP-filen innehåller data i form av två shape-filer med information om schakt, eventuella anläggningar och fynd samt andra metadata från den arkeologiska undersökningen, samt fyra georefererade planer/kartor över undersökningsområdet i geoTIFF-format.