Vanliga frågor

Med forskningsdata menas digitalt material som kan ligga till grund för en vetenskaplig analys, oavsett forskningsområde.

Begreppet ”öppen tillgång till forskningsdata” innebär att forskningsdata inklusive metadata görs öppet och fritt tillgängliga, om det inte finns några hinder att göra det. Principen innebär att tillgången till och användningen av forskningsdata endast bör begränsas när det är nödvändigt, det vill säga   med hänsyn till gällande lagar och andra föreskrifter. Alla forskningsdata kan inte göras öppet tillgängliga, till exempel på grund av sekretess, krav på informationssäkerhet, skydd av personuppgifter eller risker för Sveriges säkerhet. I praktiken talar vi därför om att forskningsdata inklusive metadata tillgängliggörs enligt principen ”så öppet som möjligt, så begränsat som nödvändigt”. 

Metadata är strukturerad information som används för att beskriva och kategorisera digital information, det vill säga ”data om data”. Metadata gör det lättare att hitta och förstå vad som är utmärkande för ett visst forskningsmaterial och berättar bland annat vilka metoder som användes för insamling av materialet.

Anonymiserade data är data som är avidentifierade, det vill säga att man har tagit bort alla möjligheter att identifiera en nu levande fysisk person ur uppgifterna. Det innebär att kod- och krypteringsnycklar måste vara förstörda och att man inte ska kunna bakvägsidentifiera en person. Anonymiserade data omfattas inte av Dataskyddsförordningen och kompletterande lagstiftning och kan göras öppet tillgängliga. 

Läs mer om hanteringen av data med personuppgifter i SND:s Praktisk handbok för data med personuppgifterÖppnas i en ny tabb.

Det ställs högre krav på öppenhet inom offentligt finansierad forskning och allt fler vetenskapliga tidskrifter börjar begära av sina författare att de tillgängliggör de data som ligger till grund för analyserna. Att dela forskningsdata gynnar både forskningen och samhället i stort. Det lägger grund för ökad transparens, möjliggör ny forskning, innovationer och användning av data på områden utanför forskarsamhället. För den enskilda forskaren kan även citering av data och ökad synlighet vara en motiverande faktor.

En DOI (Digital Object Identifier) är en typ av beständig identifierare, det vill säga en permanent länk till data som inte påverkas av datafilernas placering. Syftet med DOI är att möjliggöra korrekt citering av forskningsdata samt att visa vilken version av data som använts. Ofta är det ett krav för publicering av vetenskapliga artiklar att även data finns tillgängliga och försedda med en DOI.  

När du återanvänder data är det viktigt att du berättar varifrån materialet kommer och vem som har sammanställt det. Här gäller att du anger en DOI eller annan beständig identifierare samt hänvisar till skaparen/primärforskaren i ditt dokument.

I katalogposten i en forskningsdatakatalog finns ofta färdiga referenser som du enkelt kan kopiera. Du kan till exempel välja mellan vanliga referenssystem som American Psychological Association (APA), Harvard- eller Oxfordsystemet.