
FAIR-principerna
FAIR-principerna beskriver några av de mest centrala riktlinjerna för god datahantering och öppen tillgång till forskningsdata. FAIR står för Findable, Accessible, Interoperable och Reusable (hittbara, tillgängliga, interoperabla, återanvändbara).
Datarepositorier som arbetar enligt principen om säker och tillförlitlig datahantering (t.ex. CoreTrustSealÖppnas i en ny tabb) är konstruerade på så sätt att du uppfyller många av FAIR-principerna genom att mata in obligatorisk information i det webbformulär du använder när du registrerar data i repositorietÖppnas i en ny tabb.
När du delar data i ett repositorium uppmanas du att skriva utförlig dokumentation som underlättar återanvändningen av data. Du kan också sätta en licens på data, som tydligt anger villkoren och begränsningarna för återanvändning av data.

FAIR består av sammanlagt 15 principer fördelade under de fyra rubrikerna Findable, Accessible, Interoperable och Reusable.
Läs mer om kriterierna för FAIR forskningsdata på Vetenskapsrådets hemsida: Vetenskapsrådets kriterier för FAIR forskningsdata.Öppnas i en ny tabb
Findable (hittbara)
För att uppfylla FAIR-principerna ska data kunna hittas av andra forskare, det vill säga det måste gå att hitta data genom olika dataindexeringssystem. Forskningsdata ses som hittbara när:
- data och metadata är försedda med en unik beständig identifierare
- data beskrivs med utförliga och maskinläsbara metadata
- metadata innehåller den beständiga identifieraren till de data som beskrivs
- (meta)data kan hittas via en sökbar webbtjänst.
Repositorier har ett minimikrav på obligatoriska metadata för att göra data minimalt hittbara. Genom att fylla i fler metadatafält än enbart de obligatoriska gör du data än mer hittbara.
Accessible (tillgängliga)
Förutom att det ska gå att söka efter och hitta data behöver data också vara tillgängliga. Forskningsdata är tillgängliga när:
- (meta)data kan nås, läsas av och kommas åt via sina identifierare genom ett standardiserat kommunikationsprotokoll (som http eller ftp)
- kommunikationsprotokollet är öppet, kostnadsfritt och universellt implementerbart
- det är möjligt att skapa olika användarroller och mekanismer för verifiering av användare och kontroll av åtkomst till data
- metadata är tillgängliga även om data inte längre finns tillgängliga.
Att göra ett datamaterial tillgängligt är inte detsamma som att data delas helt öppet. Om data exempelvis innehåller känsliga personuppgifter måste det göras en sekretessprövning innan någon annan får ta del av materialet. Metadata är däremot inte känsliga, så även om det inte går att göra själva datamaterialet öppet tillgängligt kan du använda metadata för att berätta att materialet existerar och vilka villkor som gäller för att komma åt och återanvända det.
Interoperable (interoperabla)
För att forskningsdata ska vara interoperabla krävs att:
- (meta)data redovisas med semantiska beskrivningar som är standardiserade, dokumenterade och tillgängliga
- vokabulärer, terminologier och ontologier som används är vedertagna, kontrollerade och beskrivna på ett tillgängligt sätt som uppfyller FAIR-kriterierna
- relationer mellan olika data och metadata beskrivs så att det är möjligt att förstå hur data och metadata hör ihop.
Huvudansvaret för hur interoperabla de data som delas är ligger på den organisation som ansvarar för att göra data tillgängliga. Du som forskare kan underlätta genom att du använder dig av standarder för att ange till exempel datum, tidsperioder och geografiska koordinater, att du väljer vanligt förekommande vetenskapliga vokabulärer för att beskriva kategorier och att du kodar variabler enligt vedertagen standard. Du bör även, om möjligt, välja att spara data i vanligt förekommande filformat som stöds av olika operativsystem och kan öppnas i flera program, eller använda program som kan exportera data i sådana filformat när projektet är slut.
Reusable (återanvändbara)
Slutligen ska det vara möjligt att återanvända data. En förutsättning för återanvändning är att data beskrivs med rikligt med metadata, att metadata kan läsas av både människor och datorer och att det finns tydlig kontextuell information om exempelvis vetenskapligt syfte med datamaterialet, i vilket sammanhang data samlades in eller skapades samt vilken utrustning och programvara som användes. Det ska utifrån beskrivningen av data och metadata vara möjligt att förstå materialets ursprung och innehåll och avgöra om det passar för syftet med återanvändningen. Det måste även vara tydligt angivet vilka villkor, till exempel licenser, som gäller för hur data och metadata får användas.
Forskningsdata blir återanvändbara om:
- (meta)data beskrivs med rikligt med kontextuell information så att det går att förstå data och metadata och avgöra om de passar för syftet med återanvändningen
- det finns tydliga villkor för hur data och metadata får användas
- (meta)datas proveniens, eller ursprung, beskrivs i detalj
- (meta)data är strukturerade och dokumenterade enligt tillämpliga standarder och vedertagna format.