Licenser

Att sätta en licens på forskningsdata är ett standardiserat sätt att beskriva användarvillkor. FAIR-principerna rekommenderar att det ska finnas tydliga licenser för allt datamaterial så att man som användare vet vad som är tillåtet och inte tillåtet att göra med materialet.  

Vissa tidskrifter ställer krav på datalicenser och i vissa fall anger de till och med vilken eller vilka licenser data behöver ha, men det vanliga är att det är upphovsrättsinnehavaren som bestämmer vilken licens som ska sättas på materialet.  

Praxis kan skilja sig något åt mellan olika lärosäten, bland annat beroende på vilken policy för immateriella rättigheter, eller IP-policy, lärosätet har. Om du är osäker på om din organisation har en policy för licenser kan du kontakta det lokala forskningsdatastödetÖppnas i en ny tabb.

Creative Commons-licenser  

Ett vanligt sätt att märka upp material är att använda en Creative Commons-licensÖppnas i en ny tabb, eller CC-licens. Det finns många olika CC-licenser som ger den som återanvänder materialet olika rättigheter. Några exempel är:

• CC0Öppnas i en ny tabb – Ingen upphovsrätt – upphovsrättsinnehavaren avsäger sig alla rättigheter till materialet.
• CC-BYÖppnas i en ny tabb – Erkännande – materialet får återanvändas och vidaredistribueras men det måste fortfarande tillskrivas upphovsrättsinnehavaren (eng. by ”av”).

Övriga CC-licenser begränsar vad användaren får göra med materialet, i olika utsträckning. Licensen CC BY-SA – Erkännande-DelaPåSammaVillkor (ShareAlike) – anger att materialet får omarbetas fritt så länge man nämner personen som skapat materialet vid namn, uppger var materialet hämtats någonstans och anger om det har bearbetats. Om det bearbetade materialet delas vidare måste det ha samma licens. Licensen CC BY-ND – Erkännande - IngaBearbetningar (NoDerivatives) – anger att materialet får kopieras och distribueras fritt, men det får inte bearbetas utan måste bibehålla sin ursprungliga form. Eftersom licensen är BY behöver du fortfarande också ge ett korrekt erkännande till upphovspersonen. 

CC-licenserna utgår från upphovsrättÖppnas i en ny tabb (PRV.se). I en svensk kontext brukar inte alla datamaterial anses uppnå så kallad verkshöjd och omfattas då inte av upphovsrätten. För forskningsdata från statliga lärosäten och myndigheter regleras villkoren för återanvändning i större utsträckning av sekretessbestämmelser än av upphovsrätt.

Myndigheten för digital förvaltning (Digg) rekommenderarÖppnas i en ny tabb att data som skapas hos en myndighet och som inte är föremål för upphovsrättsligt eller annat immaterialrättsligt skydd ska ha märkningen PDM – Public Domain MarkÖppnas i en ny tabb – eller CC0. Data som omfattas av upphovsrätt bör, enligt Digg, tilldelas licensen CC-BY 4.0Öppnas i en ny tabb, det vill säga att upphovsrättsinnehavaren ger sekundäranvändaren rätt att kopiera och dela vidare materialet oavsett medium eller format för alla ändamål, även kommersiellt, samt att arbeta om och bygga vidare på materialet för alla ändamål, även kommersiellt, med korrekt erkännande.

CC-BY-licenser ger dem som återanvänder data möjlighet att erkänna de vetenskapliga bidrag som dataskaparna åstadkommit. Det är även ett sätt att upprätthålla datamaterialets proveniens (eng. provenance), det vill säga datas ursprung och historia, vilket är en nyckelaspekt av återanvändningsprincipen Reusable enligt FAIR-principerna.

Det finns även andra licenser som kan vara relevanta men de är förhållandevis ovanliga. Du kan alltid kontakta det lokala forskningsdatastödetÖppnas i en ny tabb om du har frågor kring detta.

Att återanvända material med en CC-licens

I de flesta fall är det möjligt att infoga material med CC-licens i ett nytt dataset och göra detta tillgängligt samtidigt som licensvillkoren uppfylls.  

För att infoga material med en ShareAlike-licens i ett nytt dataset måste det nya materialet tydligt särskiljas från det material som har återanvänts under SA-licensen. Om det inte är möjligt att särskilja innehållet (till exempel om det rör bilder som delvis har modifierats) måste SA-licensen användas för hela materialet, det vill säga också för de data som skaparen av det nya datasetet har genererat.  

Material med NoDerivatives-licens kan infogas i ett nytt dataset enbart om det återanvända materialet inte har modifierats. Om material med ND-licens läggs in i ett nytt dataset måste man specificera vilka delar av materialet som återanvänts med ND-licens.  

En alternativ licens som kan vara användbar för exempelvis en databas är licensen Open Data Commons (ODC)Öppnas i en ny tabb. Den gör det möjligt att använda olika licenser för databasstrukturen och för databasens innehåll. Det här kan vara värdefullt till exempel för en bildsamling där några bilder är upphovsrättsskyddade. Annars liknar Open Data Commons Attribution License (ODC-BY) CC-BY-licensen.  

Programvara och källkod  

Programvara kan omfattas av upphovsrätt och därmed kan det vara relevant att sätta en licens på koden. Att förse källkod och programvaror med en licens tydliggör hur programvaran får återanvändas och på vilket sätt. Det bästa är att använda licenser som tillåter en öppen källkod. Öppen källkod innebär att skaparen av programvaran möjliggör att koden kan läsas, modifieras och vidaredistribueras för olika typer av återanvändning.