Bilder

Det finns huvudsakligen två bildformat som används för digitala bildfiler: raster och vektor. Båda formaten har fördelar och nackdelar. Vektorbilder kan förstoras och förminskas utan att kvaliteten blir sämre och används därför ofta för logotyper eller illustrationer som behöver kunna variera i storlek, men återger inte detaljer och färgskiftningar lika exakt som rasterbilder. Rasterbilder passar därför bättre för detaljerade bilder och digitala fotografier, men förlorar i kvalitet om de storleksändras.

• Rasterbilder
• Vektorbilder

Digitalkameror lagrar automatiskt bildfakta i bildfilen, bland annat information om kamerans modell och version, bildrotation, bländare, slutare, brännvidd, vitbalans, ljusmätningsmetod, ISO, om blixt användes och även avstånd till objektet. Sådana metadata kallas för EXchangeable Image File Format (Exif).

I vissa fall kan fotografier behöva genomgå digital efterbehandling. Om bilderna modifieras i ett bildbehandlingsprogram riskerar Exif-metadata att förstöras eller förvrängas. Modifiera därför aldrig originalbilder, utan skapa kopior som du behandlar och dokumentera alla bildformatskonverteringar och vilken programvara som använts för efterbehandlingen.

Om det blir nödvändigt att konvertera en digital bild från ett format till ett annat är det också viktigt att spara originalbilderna i ursprungligt, oredigerat skick och lagra dem separat. Du kan också ställas inför frågan huruvida du ska komprimera filerna. Du kan läsa mer om komprimering på sidan Komprimering av ljud, bild och video.

Här räknar vi upp ett antal filformat, men det kan förekomma många andra format. Kontakta det lokala forskningsdatastödetÖppnas i en ny tabb för att få råd om vilka filformat som är lämpliga för långtidsbevarande och delning av den typ av forskningsdata du arbetar med.

Rasterbilder

En rasterbild består av ett rutnät där varje ruta (pixel) har sin egen unika placering och färg. Rasterbilder kan skapas på många sätt, till exempel genom fotografering med digitalkamera, genom skanning eller genom att generera bilder från GIS-layouter.  

Viktiga egenskaper

Det finns många filformat för rasterbilder, både proprietära (programspecifika) och öppna filformat. Olika filformat skiljer sig åt när det gäller hur bra de hanterar funktioner som färgdjup, transparens och inbäddade metadata. Digitalkameror och programvaror har ofta förinställda värden för olika funktioner, men förinställningarna kan variera eftersom det som är standard för en kameramodell inte nödvändigtvis är det för en annan modell.

Upplösning (resolution)

Upplösningen beskriver detaljnivån i en bild uttryckt som ett pixeltal (till exempel pixels per inch [ppi], dots per inch [dpi] eller samples per inch [spi]). Ju högre upplösningen är, desto fler detaljer fångas i bilden och följaktligen blir storleken på filen också större. Rasterbilder är känsliga för storleksförändringar. Om en bild förminskas kan det uppstå störande mönster i bilden och om man istället förstorar bilden så kommer skärpan försämras och bilden kan upplevas som ”pixlig” och oskarp.

Färgdjup (bit depth)

Färgdjupet anger hur många färgnyanser en bildfil kan innehålla, eller hur många bitar som används för att återge färger. Färgdjupet är ofta 1 bit (antingen svart eller vitt), 8 bitar (vanligtvis gråskala) eller 24 bitar (standardfärgerna), men kan vara fler bitar, vilket ger större transparens.  

Färgrymd (color space)  

Färgrymd beskriver vilka färger och färgnyanser som användaren har tillgång till. Färgrymd bygger ofta på färgsystemen RGB (Red, Green, Blue) eller CMYK (Cyan, Magenta, Yellow med tillägg av svart/Key color) för färgbilder, eller en binär modell (svart och vit) och gråskaleformat för svartvita bilder.

RGB-system används för bilder som framför allt ska ses på en bildskärm, till exempel sRGB (standard RGB) som är standard för dagens webbläsare. CMYK-system är istället vanliga för utskrifter. Om du använder bilder som ska skrivas ut kan det därför vara bra att använda en CMYK-färgprofil för dem eftersom det inte är säkert att färgerna i RGB-baserade bilder ser likadana ut när de skrivs ut. Det finns också RGB-system som fungerar bra vid tryck, till exempel Adobe RGB. Det här är något som tryckerier kan, så om du ska trycka ditt bildmaterial kan du be tryckeriet om råd om vad du ska använda för färgsystem för dina bilder.

Kompression (compression)

Eftersom bildkvaliteten försämras vid så kallad destruktiv (lossy) komprimering är det bra att känna till vilken typ av komprimering som olika filformat använder sig av. Exempel på förlustfria (lossless) filformat är TIFF och PNG, som tillåter att data lagras utan komprimering. Ett vanligt format som däremot använder sig av destruktiv komprimering är JPEG. Destruktiva komprimeringstekniker ska behandlas med försiktighet. Om bilder upprepade gånger migreras mellan olika komprimerande system och format försämras bildkvaliteten för varje migrering.

Lager (layers)

Lager är en vanlig funktion i många populära bildbehandlingsprogram och används för att kunna redigera partier av en bild oberoende av andra delar. Användningen av lager stöds inte av rasterfilformat (med undantag för TIFF) och om du har använt lager för att bearbeta en bild kommer lagren att slås ihop om du sparar bilden som en rasterbild. Efter det inte går det inte att exportera eller bearbeta enskilda lager.

Vad ska bevaras?

Vad som ska bevaras beror till stor del på hur och i vilket syfte rasterbilderna skapades. Man bör sträva efter att bilderna blir av sådan kvalitet att de fungerar både för återanvändning och långtidsbevarande. En allmän rekommendation är att arkivera de ursprungliga rasterbilderna i ett okomprimerat, öppet filformat, men i vissa fall kan man behöva konvertera bilder till ett arkivbeständigt format.

Digitalkameror skapar vanligtvis filer som JPEG, TIFF eller i råformat (RAW). Om du använder JPEG behöver du tänka på kompressionsgraden och avgöra om bildernas kvalitet är värda filstorleken och kraven på lagring. Väljer du ett råformat måste du försäkra dig om att filerna kan konverteras till ett lämpligt arkivformat. TIFF är då att föredra, men TIFF-filer är förhållandevis stora.

Skannrar tillåter ofta användaren att själv välja vilket format den skannade bilden ska sparas i. Rekommendationen är att skannade bilder, före bearbetning och oavsett det slutgiltiga formatet, sparas i ett öppet, okomprimerat format eller ett format som använder förlustfri (lossless) komprimering.

De flesta program där man kan skapa rasterbilder stöder flera filformat. Om bilderna exporteras från till exempel ett GIS- eller CAD-program kan valet av filformat vara begränsat. Om det inte är möjligt att välja exempelvis TIFF kan filerna konverteras till ett lämpligt arkivformat i andra program. Försök alltid välja ett format som inte använder destruktiv (lossy) komprimering.

Om du har skapat kompositbilder i ett bildbehandlingsprogram (t.ex. Photoshop) bör du spara både den slutliga sammansatta versionen av bilden och de enskilda bilderna som kompositbilden är uppbyggd av som separata filer.

Vektorbilder

Vektorbilder kan ses som en samling av linjer, polygoner och kurvor. För att beskriva formen på en vektorfigur används sammanlänkade punkter, vilket kan jämföras med en pysselbok där man drar streck mellan punkter och ser en bild växa fram. Var punkterna placeras bestäms av koordinater och matematiska formler, vilket gör att vektorgrafik kan förstoras och förminskas utan att bli oskarp eller ”pixlig”. Vektorfigurer kan också manipuleras på olika sätt, till exempel roteras och kombineras med andra vektorobjekt, och kan innehålla två- eller tredimensionell geometri.  

Vektorgrafik kan skapas i många olika sammanhang, men används ofta för tvådimensionella bilder som producerats för att publiceras i artiklar eller projektrapporter. Det är också mer eller mindre standard att logotyper görs med hjälp av vektorgrafik eftersom en och samma vektorfil kan användas till allt från sidhuvuden på pappersdokument och webbsidor till reklamaffischer som täcker hela husväggar utan att vare sig förlora i upplösning eller kräva en större fil.  

Viktiga egenskaper

De viktigaste egenskaperna hos en vektorbild rör bildens geometri, relationer mellan olika figurer och utseendemässiga egenskaper (färger, linjetyper och tjocklek). Allt detta behöver förbli intakt vid migrering mellan filformat och vidlångtidsbevarande.

De viktigaste egenskaperna hos vektorbilder är:  

• Punkter och linjer, tillsammans med text och/eller inbäddade metadata
• Grundläggande geometrier/primitiver, till exempel rektanglar, cirklar och ellipser
• Bildstruktur, det vill säga grupperade objekt och lager
• Beskärning och masker
• Transformationer och koordinatsystem (kan eventuellt finnas i GIS- och CAD-vektorfiler).

Förutom att säkerställa att dessa specifika vektorelement förblir intakta finns det ett antal andra egenskaper som också kan tillkomma:

• Linjebredd, avslut på linjer (dessa kan ibland vara rundade) och typer av anslutningar
• Miter limit (används för att kapa av spetsen där två linjer möts i en skarp vinkel)
• Mönster och offset
• Färg
• Transparens
• Hur arealen som utgör insidan på en polygonfigur är definierad
• Gradient (övertoning från en färgnyans till en annan)
• Textattribut som teckenstorlek och typsnitt
• Rendering (processen att utifrån enkla primitiver kunna representera komplexa digitala vektorbilder).

Tyvärr finns det inget enklare och mer objektivt sätt att jämföra originalfiler och migrerade versioner än genom att se om alla element återges på rätt sätt. När man konverterar en fil till ett nytt format är det också viktigt att kontrollera om det finns någon dold information, till exempel transparenta objekt eller lager.  

Det finns ibland behov av att exportera vektorbaserade data som rasterbilder. I sådana fall kommer upplösningen att fixeras för vektorbilden, vilket innebär en risk att viss funktionalitet och lager försvinner. Då är det viktigt att välja en lämplig upplösning för rasterbilden och att spara den ursprungliga vektorfilen i ett format där all tillhörande information bevaras.

Vad ska bevaras?

Vektorbilder åtföljs inte sällan av en databas med viktiga metadata. Vilka metadata som ingår varierar, men databasen kan till exempel innehålla information om ID för olika vektorfigurer, vad figurerna beskriver (för spatiala data kan det vara beteckningar som ”industriområde”, ”kärr” eller ”Kvarteret Korpen”), koordinater och liknande. Sådana databaser måste sparas tillsammans med vektorfilen eftersom de innehåller information som är nödvändig för framtida återanvändning.

Många vektorbilder skapas eller ingår i större dataset i CAD- eller GIS-program. Om en vektorfigur har sitt ursprung i en fil som innehåller ett antal olika vektorfigurer, till exempel en GIS-fil med tillhörande attributdatabas, rekommenderas det att man bevarar den ursprungliga filen intakt istället för att exportera alla figurer till egna filer, eftersom den ursprungliga filen innehåller all nödvändig information och det är behändigt att ha en enda fil istället för många. I andra projekt kan det istället vara mer lämpligt att exportera vektorbilderna som enskilda figurer. Oavsett program, insamlingsteknik eller syfte bör man försäkra sig om att varje fil medföljs av tillräcklig dokumentation för att kunna återanvändas.